Jag såg att Vattenfall har fått en ny styrelseordförande, Lars G Nordström heter han om någon missat det. Han har tidigare styrt upp Nordea och Posten när de har varit i blåsväder. Nyheten fick mig att skriva färdigt ett blogginlägg som jag har haft liggande ett tag.
Varje gång Vattenfall diskuteras i media så kommer frågan om utförsäljning upp. Likaså frågan om de tyska kolkraftverken. Så också i artikeln i DI idag.
Till att börja med, svenska staten bör inte äga bolag som bedriver verksamhet utanför Sverige. Ägande av bolag är alltid en risk och Sveriges pengar ska inte spekuleras med. Dessutom om man nu gör vinst på den internationella marknaden, vad gör det för Sveriges anseende i till exempel Tyskland? Här i Sverige skrivs det i kommentarsfält att Vattenfall och andra elbolag suger ut sina kunder. Vill vi att tyskar ska ha åsikten att svenska staten är en utsugare? Om jag inte minns fel så var det demonstrationer mot Vattenfalls brunkolsgruva i Tyskland där man skyllde det hela på Sverige och inte bara Vattenfall. Men det skulle kvitta om Vattenfall bara hade vattenkraft och solkraft i Tyskland istället för kärnkraft och kolkraft. Svenska staten ska inte äga ett elbolag i Tyskland eller någon annanstans utanför Sverige.
Alltså: Sälj av all utländsk verksamhet i Vattenfall!
Givetvis ska man försöka få ut så bra pris som möjligt. Om försäljningen ska ske som enskilda kraftverk eller som ett stort bolag, kanske till och med genom börsnotering är en detaljfråga som avgörs av hur man får ut det bästa priset.
Vad gäller då den svenska delen av bolaget? Här är jag mer kluven. Vattenkraftverken i älvarna är en nationell tillgång. Jag har inget emot att de ägs av staten och kan till och med tycka att det är bra. Samma sak med andra naturtillgångar som LKABs gruvor i Kiruna.
Elförsäljningen till konsumenterna är en annan fråga. Där handlar det om en konkurrensutsatt marknad. Det kommer per definition aldrig att bli rättvis konkurrens när ett statligt bolag konkurrerar med privata bolag.
Fast vi borde göra en delning till, i nätleverantören och elleverantören. Elnätet är ett naturligt monopol. Ingen kommer någonsin att bygga ett parallellt elnät över en större yta för att konkurrera på nätsidan. Naturliga monopol är något som passar ganska dåligt för privat ägande då de aldrig kan konkurrensutsättas. Ofta kan det vara rimligt att naturliga monopol ägs av stat eller kommun. Andra exempel på naturliga monopol där stora kostnader för infrastruktur gör att det aldrig kan bli sann konkurrens är vatten, avlopp och järnvägar (obs rälsen, inte tågen). Å andra sidan ägs redan en stor del av elnätet av privata bolag efter att kommunerna sålt ut sina elbolag. Alltså är det orättvist om staten skulle driva de delar av elnätet som Vattenfall nu äger till självkostnadspris (inklusive kostnader för långsiktigt underhåll, inte bara drift) vilket vore det rätta för ett naturligt monopol. Att dela nätleverantör och elleverantör i olika bolag skulle nog heller inte fungera så bra då en nätleverantör bör kunna leverera el med den konstruktion vi har idag.
Så som slutsats kommer jag fram till att den svenska delen av Vattenfall bör drivas vidare som ett statligt bolag på kommersiella villkor. Det är inte en ideal lösning, men troligen den bästa kompromissen. Den utländska verksamheten bör dock säljas av så snart det går. Jag har svårt att se att det finns några större samordningsvinster över gränserna som går förlorade av en delning. Varken inköp eller service borde vara samordnat i någon större utsträckning. Och bolagsledningen är bara småpengar i sammanhanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar