Bortom multikulti - Engelsbergsseminariet

Jag har under helgen tittat igenom filmerna från Engelsbergsseminariet 2011 på Axess Play. Det tog ett tag, totalt är det mer än fem timmar film. Temat är ”bortom multikulti” och programmet bestod av att totalt 12 debattörer fick prata i 15 minuter, tre föredrag i taget och sedan en diskussion.

Jag har de senaste åren varit ganska kritisk mot svensk invandringspolitik och tänkt att man behöver begränsa invandringen. Efter att ha lyssnat på de här talarna och diskussionen så är jag fortfarande kritisk mot svensk invandringspolitik, men jag har tänkt om lite i vilken riktning man bör förändra den även om jag förstås inte har någon färdig lösning. Nu inser jag att bara begränsa antalet som kommer hit löser inte något, och att det till och med skulle kunna vara så att saker skulle bli bättre av att göra det lättare att komma hit. Det viktiga är hur vi behandlar dem som kommer till Sverige. Ta er tid att lyssna igenom seminariet, det sägs mycket tänkvärt och viktigt.

Några reflektioner som jag gjorde medan jag lyssnade:

Som Paulina Neudling sa, om vi vill att Sverige ska vara en liberal demokrati så måste vi stå upp för de liberala värderingarna. En av dessa är ett samhälle med öppna gränser. Det är dock inte den enda, till exempel individens mänskliga rättigheter och att alla ska behandlas lika är andra viktiga liberala värderingar. Vi får därför inte tumma på till exempel jämställdhet och barns rätt att bestämma vad de ska göra av sina liv när de växer upp bara för att människor kommer hit från kulturer där dessa värderingar inte är självklara.

Något som inte nämndes under seminariet, men som jag anser är att en liberal värdering, är att äganderätten ska skyddas. Detta innebär inte bara det personliga ägandet utan också medborgarnas delägarskap i landet Sverige. Det innebär att vi inte kan skänka bort skattepengar eller de gemensamma tillgångar som svenskar har byggt upp genom tiderna. Det är bara legitimt att låta någon som bidrar till ett mervärde för landet Sverige bli medborgare och ta del av vårt sociala skyddsnät. Flera debattörer tog upp saker som närmade sig det här utan att säga det rakt ut. Man pratade om att vi måste göra om systemet så att det blir ett win-win system där Sverige tjänar på invandrarna för att ge invandringspolitiken legitimitet. Det viktigaste är då att se till att alla så snabbt som möjligt kommer i arbete. Det är här den ökade invandringen skulle kunna hjälpa till. Om vi släpper in fler arbetskraftsinvandrare som kommer hit med jobb redan klart så skapar vi en arbetsmarknad som är mer öppen för nykomlingar i landet. Detta skulle antagligen göra det lättare även för dem som flytt undan våld och förtryck att få jobb. Vi måste dock också tydligt visa att vi förväntar oss av dem som invandrar till Sverige att de skaffar jobb och försörjer sig själva. Hanne Kjöller tog upp ett skräckexempel på varför dagens system inte fungerar (jag tror inte riktigt hon menade det på samma sätt som jag). Om vi tar en åttabarnsfamilj från Somalia så finns det inte en möjlighet för föräldrarna (jag tror att hon som kulturrelativist som inte anser att jämställdhet gäller somalier sa familjefadern) att få jobb som betalar så mycket i lön som de får i socialbidrag. Jag tror att hon med detta menade att en arbetslinje inte skulle fungera för den familjen. För mig visar det mer på hur det personliga ansvaret är satt ur spel. Den somaliska familjen i exemplet har själva satt sig i en ohållbar situation genom att skaffa barn som de inte har en möjlighet att försörja. Genom att ge ökande socialbidrag med fler barn så uppmuntrar det svenska samhället människor att skaffa stora familjer som måste försörjas av samhället. Jag tror att bidragen per individ snarare skulle minska än öka med ökande familjestorlek för att inte ge felaktiga incitament. Den alltid sevärde professorn Hans Rosling (var inte på Engelsbergsseminariet) brukar visa grafer på hur familjestorleken minskar när BNP ökar. Jag har funderat på vad som är hönan och ägget här. Det är bara när man inte måste lägga all sin kraft på att överleva från dag till dag som man kan förbättra sin situation långsiktigt. Jag tror därför att minskade familjestorlekar är en utlösande faktor för en förbättring av levnadsstandard i ett land.

En viktig diskussion som uppkom är den om rasismen i det svenska samhället. Då menar jag inte diskrimineringen på lägenhetsmarknaden eller i krogkön, även om detta också är ett problem. Det mycket större problemet är när vi inte förväntar oss att människor ska klara saker eller inte tror att de har samma målsättningar som vi bara för att de har rötter i ett annat land. Vi ska inte ursäkta dåliga resultat i skolan med att barnen kommer från en familj med rötter i ett annat land (det var även en debattartikel med kopplat tema i SvD idag). Vi ska inte anta att kvinnor vill leva i ett system där de inte har bestämmanderätt över sina egna liv, när de har flytt från ett land just för att de saknade rätten att bestämma över sina liv. Sara Mohammed tryckte mycket hårt på det här, vi får inte offra kvinnors och barns rättigheter för att skydda en grupps rättigheter. Detta är viktigt, grupper har inga rättigheter, det är individer som har rättigheter. Ett annat slående exempel som togs upp är hur många journalister skyllde morden på ett antal biståndsarbetare i Afghanistan på pastorn i Florida som brände koranen. Det är ett tydligt utslag av rasism att hävda att afghaner är lägre varelser som inte kan hållas ansvariga för sina egna handlingar bara för att någon bränner en bok på en annan kontinent. Det var inte Terry Jones provokation som dödade civila i Afghanistan, det var afghaner i en mobb.

(Jag skriver rasism här eftersom det är det ord som oftast används, ibland pratas det även om omvänd rasism som moderatorn Lotta Gröning gjorde under seminarierna. Jag tycker egentligen kulturrelativism som användes av några debattörer är ett bättre uttryck, även om det inta alltid passar in. Rasism är för mig när man anser att orsaken är gener och arvsanlag. Dock menar vi ofta, och specifikt i det här fallet, värderingar som har sin grund i den kultur en person har växt upp i och inte hudfärg när vi pratar om rasism.)

Ytterligare en viktig sak som togs upp är att vi måste vara stolta över att vara svenskar om vi vill att de som kommer hit ska vilja bli svenskar och anamma vårt värderingssystem. Vem vill gå med i en grupp som ser ner på sig själva? Nima Dervish tog fram citatet från Mona Sahlin där hon säger att Sverige inte har någon kultur att vara stolt över, till skillnad från de länder invandrarna kommer från. Han uttryckte också att det är hemskt att det är han som har invandrat från Iran som säger ifrån att det här inte är okej och att svenskar bara stillatigande tar emot en sådan förolämpning från en av sina mest inflytelserika politiker. Svante Nordin hade en intressant förklaring till detta uttalande och till varför vänstern i Sverige lierar sig med stockkonservativa islamistiska grupper. Det handlar helt enkelt om att vänstern tycker så illa om vår svenska liberala demokrati att de vill göra sig av med det kulturella arv som har skapat den och att de därmed också ser sin fiendes fiende som sin vän. Glöm inte att socialister och kommunister har samma mål, det är bara medlen som skiljer. Socialisterna vill använda det demokratiska systemet för att avskaffa frihet och demokrati medan kommunisterna anser att väpnad revolution är rätt väg. Tro inte att ett demokratiskt system inte kan avskaffa sig självt, det är precis vad Tyskland under nationalsocialisterna gjorde på 1930-talet. För att vara tydlig, jag tror inte att alla i socialdemokraterna är socialister, men det finns många på ledande positioner och Mona Sahlin var en av dem. De flesta i partiet är snarare socialliberaler som anser att större delen av befolkningen är så dumma att de inte klarar att ta hand om sig själva utan det måste staten göra. Sådana finns det gott om även i de borgerliga partierna. Sen finns det en tredje grupp socialdemokrater som jag tror Göran Persson var en representant för. Det är realpolitiker utan tydlig ideologisk agenda som helt enkelt har sökt sig till det parti som historiskt sett har haft makten i landet. De flesta i denna grupp stannar dock i kommunpolitiken.

Som avslutning vill jag nämna att jag hamnade på Axess via Tanja Bergkvists läsvärda blog. Hon har ett språk som gör de ofta långa inläggen roliga att läsa samtidigt som hon tydligt får fram hur absurd den så kallade genusanpassningen av samhället är.